Lyssnar på den här och känner: den 18:e september kommer jag vara en av de som gråter om (när..) de spelar den här låten. Jag liter nästan på att mina vapendragare för kvällen kommer göra detsamma. Det här är sannerligen något att gråta till. Att blunda. Lyssna. I tre minuter och tjugofem sekunder bara glömma bort allt som kallas bekymmer och verklighet, bara njuta.
/L.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar